Den här boken var riktigt, riktigt bra. Jag har tyckt om Maria Adolfssons tidigare böcker i Doggerland-serien, men den här gången var jag extra fast direkt. Hon skriver på ett så skickligt sätt – man dras in i berättelsen redan från första sidan och vill bara läsa ett kapitel till… och ett till… och så var klockan plötsligt alldeles för mycket.
Berättelsen bjuder på både spänning, eftertanke och oväntade vändningar.
Jag vill inte avslöja för mycket, men tematiken kring just sanning, lögn och konsekvenser är genomgående och gör att man själv börjar fundera: vad händer när lögner får leva för länge?
En riktigt stark bok som jag varmt rekommenderar – särskilt om du gillar spännande berättelser som också har lite djup.
Astrid Lindäng har alltid gjort rätt för sig. På jobbet, i familjen, i samhället. Ändå står hon en dag i tingsrätten dömd till dagsböter och med en stark rekommendation att söka någon form av aggressionsterapi.
Vad var det egentligen som hände efter den där morgonen då hennes man packat sina väskor? Hur kunde ett åskväder ändra allt hon trodde sig veta om sig själv? Och kan vänskap överleva trettio år av tystnad?
Medan Astrid söker bland sanningar och lögner i sitt liv står det allt klarare vilka konsekvenserna måste bli.

Idag står tandläkaren på agendan för Lukas. Annars blir det en ganska lugn dag med inte allt för stora planer.