Sjukstugan fortsätter här hemma. Lukas är fortfarande hängig, vilket tyvärr betyder att han missar lagfotograferingen för handbollen idag. Så synd — han hade verkligen sett fram emot det. Men ibland blir det inte som man tänkt sig, och då är det bara att acceptera läget och kurera sig.
En som däremot är pigg och glad är Ludvig. Han vaknar med ett leende varje morgon och vill ha frukost direkt — helst gröt, förstås. Sen är det full fart mot förskolan!
Och jag förstår honom verkligen. Hans förskola är helt magisk. Vi är med i ett kooperativ, vilket betyder en liten barngrupp i en röd liten stuga precis vid skogen. Pedagogerna är fantastiska och skapar en så varm och trygg miljö för barnen. När man lämnar på morgonen ropar kompisarna glatt och vinkar — ett så fint välkomnande varje dag.
Eftersom det är ett kooperativ har vi föräldrar också lite arbetsplikt. Jag sitter i styrelsen och har några planeringsuppgifter, vilket betyder att jag slipper de allra flesta passen, men några städ- och arbetspass per termin blir det ändå. Faktum är att jag ska dit ikväll och städa. Det går snabbt och är faktiskt ganska trevligt när man väl är där.
Sen finns det också de så kallade fredagspassen, då man hjälper till några timmar medan pedagogerna har planeringsmöte. Det är ett perfekt tillfälle att lära känna Ludvigs kompisar – och även de andra föräldrarna. Jag tycker verkligen att det är ett toppenupplägg! Det gör att alla blir mer engagerade och delaktiga i verksamheten på ett positivt sätt.
Apropå Ludvig – det barnet alltså. Han säger så mycket tokigt och klokt på samma gång. Dagens citat kommer här:
“Mamma, sluta prata med mig, så att jag kan växa i lugn och ro.”
❤️
Elins matdagbok 