I helgen hade vi en sådan där riktigt lång och härlig frukost som bara fick dra ut på tiden. Medan jag satt och sörplade på mitt kaffe drack Ludvig sin O’boy genom sugröret, helt inne i sin egen lilla morgonvärld. Ljuset från den låga höstsolen föll in så vackert genom köksfönstret att jag bara var tvungen att ta fram kameran. Det där mjuka motljuset, stunden, lugnet – ett sånt där litet ögonblick i vardagen som man vill spara för alltid.
Och ja, det är dags att tvätta fönstren. Nackdelen med att solen återkommer 🫣😂
Elins matdagbok 