Vissa stunder önskar man att man kunde kapsla in och spara för alltid. Bevara dem i hjärtat, såklart – men också kunna spara själva känslan, precis som den är.
Den här morgonen var en sådan stund.
Vi vaknade med bus och leenden. Redan innan vi ens hunnit kliva upp ur sängen hade en liten kropp skrattat så att den skakade. Morgonen fortsatte i samma glada anda. Storebror var det roligaste som existerade och gapskratten avlöste varandra – så mycket att det till och med råkade flyga tandkräm på golvet.
Men då var den omtänksamma storebrodern där direkt och hjälpte till att avhjälpa ”katastrofen”.
Det sista vi gjorde innan vi åkte var att tävla ut till bilen – jag mot grabbarna. De vann så klart. Men det skedde under otroliga skrattsalvor.
När jag lämnade den lilla på förskolan var han så bubblande glad att till och med pedagogerna märkte det.
Vilken underbar start på en fredag.
Jag är så tacksam över att skratten och glädjen kan leva sida vid sida med sorgen som har drabbat vår familj senaste tiden. Man behöver det – det roliga också. Och då finns det inget som slår en lycklig, bubblande treåring ❤️
Elins matdagbok 