Hem

Hela förmiddagen idag spenderades i Mockfjärd där vi tittade på Lukas allra första seriematch i handboll. Så mysigt att se honom och laget kämpa på – de gav verkligen allt! 💪

När vi kom hem blev det full fart med städning. Alla for runt som yra höns och försökte få ordning. Killarna städade sina rum och fick lite lördagsgodis som belöning – det gjorde susen.

Efteråt tog jag och Ludvig fram pusslen. Vi valde ett julpussel med Bamse, riktigt mysigt faktiskt. Tyvärr saknades en bit (så typiskt!), men vi pusslade klart ändå.

Nu väntar en lugn lördagskväll, precis vad som behövs. Jag ska laga hemmagjord falafel – hittade ett recept i instruktionsboken som följde med airfryern. Till det blir det pommes, picklad rödlök och vitlökssås.

Förra veckan hade vi fredagsmys tillsammans. Vi brukar försöka att få till det när det passar, för det är en så mysig start på helgen. Vi pratar lite, umgås och äter lite snacks.

Mina fina underbara och bästa pojkar. De här två förgyller mitt liv varje dag. Varje dag ❤

Blev en Dry Martini, en Peach Martini. Den var söt och god, men stark. Så det blev en liten. Grabbarna fick Trocadero med vaniljsockerlag och citronsaft. Väldigt uppskattat.

Nu ska vi ladda för en ny fredag, vilket vi ser fram emot. Ska dock upp tidigt imorgon för det väntas handbollsmatcher för Lukas.

Ha nu en fin helg!

Sjukstugan fortsätter här hemma. Lukas är fortfarande hängig, vilket tyvärr betyder att han missar lagfotograferingen för handbollen idag. Så synd — han hade verkligen sett fram emot det. Men ibland blir det inte som man tänkt sig, och då är det bara att acceptera läget och kurera sig.

En som däremot är pigg och glad är Ludvig. Han vaknar med ett leende varje morgon och vill ha frukost direkt — helst gröt, förstås. Sen är det full fart mot förskolan!

Och jag förstår honom verkligen. Hans förskola är helt magisk. Vi är med i ett kooperativ, vilket betyder en liten barngrupp i en röd liten stuga precis vid skogen. Pedagogerna är fantastiska och skapar en så varm och trygg miljö för barnen. När man lämnar på morgonen ropar kompisarna glatt och vinkar — ett så fint välkomnande varje dag.

Eftersom det är ett kooperativ har vi föräldrar också lite arbetsplikt. Jag sitter i styrelsen och har några planeringsuppgifter, vilket betyder att jag slipper de allra flesta passen, men några städ- och arbetspass per termin blir det ändå. Faktum är att jag ska dit ikväll och städa. Det går snabbt och är faktiskt ganska trevligt när man väl är där.

Sen finns det också de så kallade fredagspassen, då man hjälper till några timmar medan pedagogerna har planeringsmöte. Det är ett perfekt tillfälle att lära känna Ludvigs kompisar – och även de andra föräldrarna. Jag tycker verkligen att det är ett toppenupplägg! Det gör att alla blir mer engagerade och delaktiga i verksamheten på ett positivt sätt.

Apropå Ludvig – det barnet alltså. Han säger så mycket tokigt och klokt på samma gång. Dagens citat kommer här:

“Mamma, sluta prata med mig, så att jag kan växa i lugn och ro.”

❤️

Vi har klarat oss hela hösten, men igår kväll åkte Lukas på något. Han somnade i soffan redan vid sju, vilket verkligen inte hör till vanligheterna. Det där barnet kan annars vara uppe halva natten på ren vilja.

Så idag blir det att lämna minstingen på förskolan och sedan jobba hemifrån. Tur ändå att Lukas är så pass stor att man faktiskt får en hel del gjort även när han är hemma. Jag har lite att förbereda inför nästa veckas resa, så det passar ändå rätt bra.

Och som tur är – bara två veckor kvar till lovet! Skönt att han blev hängig nu och inte då, det hade varit riktigt trist. Nu laddar vi upp med film, filt och soffmys i hopp om att det går över fort.

Igår kväll gick jag och Ludvig ut på en liten promenad. Solen höll precis på att gå ner och himlen var så där fint blårosa. Det var lite kyligt i luften men skönt att komma ut en stund.

Vi gick förbi hagen där hästarna stod och åt, och lite längre bort såg vi några kor. Ludvig vinkade åt dem och sa att de nog frös lite. På himlen flög en hel flock med fåglar – jag berättade att det var flyttfåglar som var på väg söderut.

Sen började vi räkna snöpinnar längs vägen. Det blev ganska många, men vi tappade räkningen när det började bli mörkt. När vi kom hem hade himlen blivit helt mörk och lamporna på gården lyste.

En mysig liten kvällspromenad, bara vi två.

Inte många skarpa bilder blev det. Dels då det mörknar och dels då foto objektet inte var still många sekunder 😂

Några dagar i veckan jobbar jag hemifrån. Det känns verkligen som en lyx att kunna kombinera dagar på kontoret med att sitta hemma. I mitt jobb finns det vissa moment som kräver extra fokus, och då är det perfekt att få sitta i lugn och ro, utan störmoment. Jag brukar passa på att tända några ljus och göra det riktigt mysigt omkring mig.

Just idag ser dock hemmakontoret lite annorlunda ut. Ludvig är hemma med hosta och snuva. Han är rätt pigg, men låter lite som en liten kråka när han pratar, så han får stanna hemma för säkerhets skull. Det stora barnet tog däremot bussen till skolan i morse – för första gången! Tänk att han blir mer och mer självständig. ❤️

Jag har nog världens nyfiknaste lilla hjälpreda när det kommer till matlagning. Så fort jag börjar med något i köket hör jag hur pallen skjuts fram – redo att assistera. Han får alltid några små uppgifter av mig och ställer tusen frågor om vad vi gör och varför.

Igår hjälpte han till att vispa äggen till paneringen, men det roligaste han vet är att salta och peppra. Särskilt sen vi skaffade elektriska kvarnar där man bara trycker på en knapp – det är tydligen väldigt fascinerande! 😄

Oavsett vad vi lagar är det så mysigt med sällskap i köket, och jag älskar att han tycker det är så kul.

Idag ska vi till mamma och pappa på lunch, men innan dess blir det en sväng förbi biblioteket för lite omlåning. 📚😊

Vilken vacker höstdag det har varit idag! Morgonen började kylig, men sedan sprack det upp och blev en sån där riktigt fin, klar höstdag. Det är just dagar som den här som gör att hösten är min absoluta favoritårstid.

Färgerna ute nu är helt magiska. På baksidan har vi vårt gamla hygge, som numera inte alls är ett hygge längre utan snarare en djungel av vildväxt ris. Det är så fint! Det har blivit som en vägg av orange, som man ser ända in från vardagsrummet.

Studsmattan står där ute, kall och lite ensam, och väntar på att få monteras ner för vintern. Det kanske får bli helgens projekt. Vädret ser lovande ut, och dessutom vankas det plättlunch hos grannen, massor av kusinhäng och fika med vänner.

Kan det bli bättre än så? 🍂