Den här helgen bestod verkligen av handboll. Vi började med att vara matchvärdar för herrarnas A-lag på lördagen. Då fick vi inträde som tjänst.

Den här killen skötte inträdet galant, och då det var en mustaschkampen-match fick han även lov att bedöma om de hade en bra mustasch eller inte för att bli insläppta. Det var en kul match att kolla på också 🙂 Efter blev lite fika hemma hos ett par vänner, för att sen åka hem med endast minsta barnet.

Väl hemma så tog vi en varsin glögg-sour, så gott. En liten tjuvstart av advent.

Söndagen bestod även den av handboll, men den här gången spelade Lukas match. Så när allt var klart och vi kom hem igår eftermiddag var man lite seg faktiskt. Men det vara bara att leta fram väskan och börja packa. Ska nämligen åka till Nyköping idag på tjänsteresa. Ska strax bege mig till stan och hämta ut bilen. Men det blir en kort vända, är hemma på onsdag kväll igen. Lite lagom så här innan jul, längtar efter att få lite ledigt och bara få pyssla hemma.

Ha nu en fin vecka!

​Idag hände det! Vi har officiellt startat julfilmsmaratonet här hemma. Kan man ens tänka sig en mysigare aktivitet för att kickstarta säsongen?

​Vi inledde med en riktig höjdare: Mupparnas julsaga! Det är en tidlös klassiker som verkligen sätter stämningen. Kanske är det nostalgisk stämning, eller bara Mupparnas unika charm, men den fungerar varje gång.

​Eftersom jag hade förmånen att vara ledig från jobbet i eftermiddags, har vi verkligen kunnat maxa myset. Det är guld värt att få den här oplanerade kvalitetstiden tillsammans, fylld med filmer, snask och bara ren och skär avkoppling.

​Klassiker och Nykomlingar

​Trots att vi älskar klassikerna, hoppas jag verkligen att det släpps någon ny, riktigt bra julfilm i år som kan bli en framtida favorit. Men oavsett vad, har vi ett obligatoriskt inslag som vi måste se: Ensam Hemma (Home Alone)!

​Den har varit ett stående inslag i många år, men den filmen sparar vi på ett litet tag till. Man måste ju bygga upp spänningen!

Vilka vackra dagar vi fått sen snön och kylan kom. Ludvig har varit lycklig varje dag som han öppnat dörren och konstaterat att snön fortfarande är kvar. Vår lokala skidanläggning sprutar snö för fullt, det blir så läcker effekt runt bergen. Speciellt när solen går upp bakom och ger ett nästan magiskt sken.

Idag ska jag har arbetsplikt på förskolan, men det verkar som att det är de föräldrar med arbetsplikten idag vars barn är kvar. Så det blir nog inte hela eftermiddagen till fyra, så skönt. Då kan vi få lite kvalitetetstid hemma. Sen ska vi åka ner till stan för att gå på restaurang-fredag. I dag har lotten fallit på Pinchos, till barnens stora glädje 😍

Precis nu så såg jag en rörelse i ögonvrån från vårat hygge, och det är ett litet rådjur som står precis i skogskanten och smyger. Så vackra djur. Men jag tror att det kanske är ute efter fågelmaten 😊

Ha en fin fredag!

I helgen hade vi en sådan där riktigt lång och härlig frukost som bara fick dra ut på tiden. Medan jag satt och sörplade på mitt kaffe drack Ludvig sin O’boy genom sugröret, helt inne i sin egen lilla morgonvärld. Ljuset från den låga höstsolen föll in så vackert genom köksfönstret att jag bara var tvungen att ta fram kameran. Det där mjuka motljuset, stunden, lugnet – ett sånt där litet ögonblick i vardagen som man vill spara för alltid.

Och ja, det är dags att tvätta fönstren. Nackdelen med att solen återkommer 🫣😂

Igår, på en av de vackraste höstdagarna, somnade min morfar in. Han fick äntligen vila efter ett långt liv och efter en lång tids sjukdom som sakta tog honom ifrån oss. Min morfar – min absoluta bästa vän när jag var liten. Jag har haft den lyxen att få växa upp med en närvarande, kärleksfull och framför allt busig morfar. En morfar som gav mig barndomsminnen fyllda av glädje, skratt och trygghet.

Vi gjorde så mycket tillsammans; vi barn fick alltid vara med. Och mitt allra finaste barndomsminne är just med honom. Det är när vi smög upp tidigt på juldagsmorgonen, drack en kopp te och sen gick till julottan. Jag vet egentligen inte var idén kom ifrån, för ingen av oss var särskilt troende, men promenaden dit var magisk. Knarrande snö under skorna, bitande vinterkyla och julstjärnor som lyste i några fönster. Det kändes som att det bara var han och jag i hela världen som var vakna. Jag minns att vi pratade om allt möjligt, men det viktigaste var känslan av att få ha honom helt för mig själv – en helt egen stund på jorden.

Så vila nu, morfar. Var med mormor och ställ till lite bus där ni är. Tills vi ses igen.
Jag älskar dig.

PS: jag lovar att mata småfåglarna Klas så länge ❤