Vilken dag vi har haft! Lång, intensiv – men helt fantastisk. Redan klockan sex i morse ringde klockan och vi började packa ihop oss för att åka mot Dala-Järna och den omtalade flygfesten. Väl framme dukade vi upp frukost med mackor, yoghurt och Pucko – en perfekt start innan allt började. Vi lyckades dessutom knipa riktigt bra platser inför dagens flygshow.

Resten av förmiddagen och en bra bit in på eftermiddagen satt vi och njöt av spektakulära flyguppvisningar. Häftigast av allt? Utan tvekan när JAS Gripen dånade in över publikhavet. Ungarna stod med vidöppna munnar och såg nästan ut som att de skulle svimma av intrycket – så mäktigt var det!

Det här var vårt första besök på flygfesten, och jag måste säga att jag blev otroligt imponerad. Allt var välorganiserat, det fanns massor att se och göra, och matutbudet bjöd på något för alla smaker. En riktig fullträff från början till slut!

Nu blir det till att slänga ihop några mackor till middag, om någon är hemma. Sen blir det en tidig kväll för hela familjen Sundqvist.

Efter mitt veckomöte på jobbet blev det ett riktigt mysigt avbrott – mamma hade bakat sin legendariska äppelpaj. Den kallas inte ”världens godaste” utan anledning, och jag måste nog hålla med. Den där lilla nypan salt på toppen gör verkligen hela skillnaden – magiskt gott!

Nu tar vi det mest lugnt här hemma medan barnen är ute i skogen och letar kantareller. Hoppas på en liten skörd! Finns det något bättre än smörstekta kantareller på en rostad macka? Vi håller tummarna för utdelning.

Såg att någon frågade hur mycket man har betalat som mest för en middag – och om det var värt det. Då kom jag direkt att tänka på när vi blev riktigt blåsta i Italien…

Vi har absolut lagt flera tusenlappar på fine dining-middagar genom åren. Den bästa hittills? En överraskningsmeny i fem rätter som vi åt i Amsterdam. Maten där var helt magisk – varenda rätt satt perfekt, och det kändes verkligen värt varenda krona. Jag försökte googla fram namnet på restaurangen nu men lyckades inte hitta den. Tyvärr. För dit skulle jag gärna gå igen!

Till skillnad från ett annat minne… Vi var i Venedig tillsammans med ett par kompisar och en kväll bestämde vi oss för att bara ta första bästa restaurang. En charmig kypare kom fram, log brett och delade ut menyer. Medan vi satt och kikade lite, kom han tillbaka och pratade varmt om dagens special: någon slags fisk och hummerpasta – ”perfekt att dela på” enligt honom.

Men så fort han visade vad det kostade höll han, väldigt diskret, ett finger över priset. Det märktes att det där inte var första gången han körde den taktiken. När maten kom in så var det en hel fisk, vilket i sig inte hade varit ett problem – om vi inte hade gått på tricket med kilopris. Både fisken och pastan kostade nämligen per kilo. Fisken var överkokt, pastan var okej – men knappast något man minns. Förutom prislappen då… 3 500 kronor, tack och hej.

När vi ifrågasatte notan fick vi bara ett skratt och en axelryckning till svar. Det värsta? Vår vän Micke fick en dålig känsla mitt i middagen, googlade restaurangen – och då kom alla varningstecken upp. Massor av recensioner som beskrev exakt samma bluff. Men då var det redan för sent. Maten var uppäten och det enda som återstod var en dyr läxa.

Snopet, minst sagt.

Idag fick jag äran att vara första eldvakt åt min bror, som dragit igång projekt hemmagjord beef jerky. Mitt uppdrag? Att sitta i solen och hålla ett vakande öga på termometern, så att temperaturen höll sig runt 50 grader. Stack det iväg uppåt eller neråt var det bara att justera med lite ved eller stänga luckan. En oväntat rofylld och nästan meditativ syssla – särskilt när solen sken och fåglarna kvittrade omkring mig.

Under tiden tog Ludvig och Alex tillfället i akt att ge sig ut på äventyr i skogen. De försvann in bland träden och hade fullt upp med att utforska, leka och hitta små skatter bland mossa och kottar.

En riktigt fin söndag blev det – lugn, solig och precis sådär enkel som man ibland längtar efter. Ett perfekt avslut på semestern. Nu ska jag börja varva ner och försöka komma i säng i tid… hur det går återstår att se 🫣

Nu är det dags för min sista helg innan jobbet kallar igen. På måndag är det jag som återgår till rutinerna, medan resten av familjen fortfarande har sommarlov. Så någon riktig vardag blir det ändå inte riktigt än – men en liten smygstart för min del i alla fall.

Vi har kusin Alex hos oss i helgen, vilket är så mysigt. I morse åt vi en riktigt god frukost med massor av frukt, och till middag har grabbarna önskat sig chicken nuggets. Så jag tänkte prova att göra egna – med cornflakespanering! Får se hur resultatet blir, men det känns kul att testa något nytt. Jag har även varit ute och skördat i växthuset, så tillbehören blir småtomater och färsk gurka direkt från trädgården.

Josef har spenderat större delen av dagen med att fixa i husvagnen. Vi har insett att vissa saker behöver justeras, som kylskåpet som inte riktigt fungerat som det ska. Sånt märker man först när man är ute och faktiskt använder grejerna. Nu börjar han få ordning på det igen, och planen är att jag, Ludvig och Alex ska sova i vagnen i natt. Alex är så taggad – han pratar redan om att gå och lägga sig, trots att klockan bara är fyra på eftermiddagen! 😂

Idag har regnet kommit och gått, och energin har legat lite på sparlåga. Men vi har ändå fått en del gjort. Lukas har varit hos frisören och blivit så fin i håret, och jag passade på att beställa nytt hår att sätta i – nästa fredag blir jag långhårig igen, vilket ska bli så skönt!

Vi har också varit iväg och handlat. Det blev en ny möbel till husvagnen och en flytväst till Lukas, som har packat väskan för ett riktigt seglingsäventyr i helgen. Han ska ut på tur med mormor, morfar och kusin Steven – vilket äventyr de kommer att få tillsammans!

Jag är så tacksam för mormor och morfar som skapar dessa fina barndomsminnen för våra barn ❤️

Den här fina buketten plockade Ludvig till mig, älskade unge 🏵🌻🌼