Idag är det fest i huset – vår familj har vuxit med ännu en liten medlem. Inatt fick jag den stora äran att bli faster igen. Tänk att hjärtat alltid kan växa och göra plats för ännu ett barn. Att man kan känna så stark kärlek till en liten krabat man ännu inte ens hunnit träffa är nästan magiskt.

Mina barn, min stora härliga flock, är det finaste jag vet. Och nu har vi en till att älska och ta hand om. Och ompysslad kommer hon att bli – med fem äldre bröder och kusiner som kommer vaka över henne. Den där tjejen kommer ingen att sätta sig på ❤️🥰

Så ikväll ska denna goding öppnas ❤️

I fredags unnade jag mig riktig lyx med massor av egentid. Jag besökte frisören, färgade håret och satte i nytt löshår – och nu har jag äntligen långt hår igen! Jag älskar det redan. Det känns så fräscht jämfört med mitt slitna hår, och det är roligt att kunna göra mer med olika frisyrer.

Den här gången testade jag ett nytt märke, KASI Hair. Än så länge har det inte smält ihop helt med mitt eget hår, men efter första duschen ska det svälla lite och blandas bättre. Oavsett är jag väldigt nöjd med resultatet hittills.

Efter frisörtiden hängde vi med på Lukas fotbollsträning. Ludvig passade på att hoppa på madrasserna för höjdhopp – och lyckades blöta ner sig ordentligt. Så vi åkte hem till brorsan och hängde där tills träningen var slut.

Nu väntar Lukas första match efter uppehållet. Sen bär det av hemåt för att fixa det sista inför morgondagen – då är det dags för vardag även för Ludvig, och vi måste se till att allt är redo inför förskolestarten.

Vilken dag vi har haft! Lång, intensiv – men helt fantastisk. Redan klockan sex i morse ringde klockan och vi började packa ihop oss för att åka mot Dala-Järna och den omtalade flygfesten. Väl framme dukade vi upp frukost med mackor, yoghurt och Pucko – en perfekt start innan allt började. Vi lyckades dessutom knipa riktigt bra platser inför dagens flygshow.

Resten av förmiddagen och en bra bit in på eftermiddagen satt vi och njöt av spektakulära flyguppvisningar. Häftigast av allt? Utan tvekan när JAS Gripen dånade in över publikhavet. Ungarna stod med vidöppna munnar och såg nästan ut som att de skulle svimma av intrycket – så mäktigt var det!

Det här var vårt första besök på flygfesten, och jag måste säga att jag blev otroligt imponerad. Allt var välorganiserat, det fanns massor att se och göra, och matutbudet bjöd på något för alla smaker. En riktig fullträff från början till slut!

Nu blir det till att slänga ihop några mackor till middag, om någon är hemma. Sen blir det en tidig kväll för hela familjen Sundqvist.

Efter mitt veckomöte på jobbet blev det ett riktigt mysigt avbrott – mamma hade bakat sin legendariska äppelpaj. Den kallas inte ”världens godaste” utan anledning, och jag måste nog hålla med. Den där lilla nypan salt på toppen gör verkligen hela skillnaden – magiskt gott!

Nu tar vi det mest lugnt här hemma medan barnen är ute i skogen och letar kantareller. Hoppas på en liten skörd! Finns det något bättre än smörstekta kantareller på en rostad macka? Vi håller tummarna för utdelning.

Såg att någon frågade hur mycket man har betalat som mest för en middag – och om det var värt det. Då kom jag direkt att tänka på när vi blev riktigt blåsta i Italien…

Vi har absolut lagt flera tusenlappar på fine dining-middagar genom åren. Den bästa hittills? En överraskningsmeny i fem rätter som vi åt i Amsterdam. Maten där var helt magisk – varenda rätt satt perfekt, och det kändes verkligen värt varenda krona. Jag försökte googla fram namnet på restaurangen nu men lyckades inte hitta den. Tyvärr. För dit skulle jag gärna gå igen!

Till skillnad från ett annat minne… Vi var i Venedig tillsammans med ett par kompisar och en kväll bestämde vi oss för att bara ta första bästa restaurang. En charmig kypare kom fram, log brett och delade ut menyer. Medan vi satt och kikade lite, kom han tillbaka och pratade varmt om dagens special: någon slags fisk och hummerpasta – ”perfekt att dela på” enligt honom.

Men så fort han visade vad det kostade höll han, väldigt diskret, ett finger över priset. Det märktes att det där inte var första gången han körde den taktiken. När maten kom in så var det en hel fisk, vilket i sig inte hade varit ett problem – om vi inte hade gått på tricket med kilopris. Både fisken och pastan kostade nämligen per kilo. Fisken var överkokt, pastan var okej – men knappast något man minns. Förutom prislappen då… 3 500 kronor, tack och hej.

När vi ifrågasatte notan fick vi bara ett skratt och en axelryckning till svar. Det värsta? Vår vän Micke fick en dålig känsla mitt i middagen, googlade restaurangen – och då kom alla varningstecken upp. Massor av recensioner som beskrev exakt samma bluff. Men då var det redan för sent. Maten var uppäten och det enda som återstod var en dyr läxa.

Snopet, minst sagt.